Vinter

Idag, 31 Augusti är den sista vinterdagen för i år. Imorgon blir det vår. Så är det bara, spelar ingen roll vad vädergudarna säger, 1 september=vår. Haha:)
 

Burr så kall vinter... ;)
 
Våren firar jag med skidåkning. I morse fick jag ett sms från past presidenten i min Rotary klubb. Han undrade om jag ville följa med honom, hans 19 åriga son och 16 åriga dotter till Rainbow Skifield för att åka lite skidor. Gudars skymning så skojsigt:) Så imorgon bär det av, om inte snön har smält bort...
 
Ta hand om er!
 
Karintantsvea
 

Kändis

Tack mor och far, det var fint! :) och tack för att ni är bäst!
 
I helgen var jag på den mest spektakulära föreläningen någonsin. Tony Christiansen förlorade båda sina ben i nioårs åldern vid en olycka vid järnvägen. Hans liv förändrades som ni förstår över en dag.
Han är idag vuxen, gift, tvåbarnsförälder, har bestigit Kilimanjaro hasandes fram på sina armar, är svartbältare i take won do och en helt underbar kille. Han har skrivit flera böcker och jag blev helt såld. Han talade om drömmar, om att våga tro på sig sjlv och skita i vad andra säger att man ska göra, eller snarare vad man inte ska göra. I hans liv finns inte can't, shan't, won't osv. Det var fint tyckte jag, och mycket inspirerande.
 
Jag var där med familjen och å middag och snackade med honom efteråt, skön kille detdär. Han var mycket snäll och som sagt väldigt inspirerande.
 
Idag fann vi detta:

En helt vanlig tidning, Nelson Mail
 

Med lite bilder från Tonys kväll
 

Och ups, där är jag! Min syster, Veronica och jag sitter där så fint :) Jag är tjejen med ljusast hår...
 
Och och och, vet ni vad!! En kiwikille kom fram på skolgården och sade:
Hejsan, du är Karin, eller hur?
Varpå jag svarar: Jajeböj, det är jag det, vad kan jag stå till tjänst med?
Killen: Jo, jag skulle hemskt gärna vilja göra en intervju med dig för skoltidningen.
Ööööööö, jahaja, det vill du minsann!? Svarar jag förvånat... Jamen, det tycker jag du gör himla rätt i ;)
Jippie! Vad kul! Kan vi börja nu?
 
Så jag blev intervjuad vid fyra olika tillfällen under dagen och fotad lite hela tiden.
Så går det när man är kändis... haha;)
 
Ja, tänkte bara säga det...
 
Karintantsvea

Att ens tänka tanken

Äta smaskig pumpasoppa och titta på Mrs Browns Boys, hysteriskt kul, är några av de vanor jag har nu förtiden!
 
Yum!
 
 
Jag sitter i soffan med min bror snarkandes brevid mig och njuter av livet! Jag sitter här och funderar lite.
Det är alltid kul!
Jag är tacksam! Jag är så himla tacksam att jag får möjligheten att sitta här på andra sidan planeten Tellus och träffa alla dessa underbara människor och vara med om en för mig ny kultur och vardag. Att vara utbytesstudent är något som andra gör... Trodde jag. Det var något jag drömde om, något bortom nåbart och helt hysteriskt galet underbart som andra, några speciella fick äran att uppleva. Att höra andra berätta om deras år och vad de varit med om var såååå häftigt och jag var såååå avundsjuk! Jag ville också! Jättemycket! Fast hur skulle det gå till? Någon måtta påt får det ju vara...
Så en dag kom jag att tänka på att jag faktiskt också skulle kunna göra det där året. När jag läste på alla hemsidor om vad som krävdes så var det ju precis det jag hade. Motivation och viljan att uppleva andra kulturer. Det var ju precis det jag ville! Då bestämde jag mig och det har inte funnits några andra tankar än att jag skulle åka, om inte till NZ så till något annat land, bara jag fick åka.
Hela ansökningsprocessen kändes seg som bara den, men när jag tänker på det nu var det evigheter sedan! Nu sitter jag här och kan knappt tro mina ögon. Jag är här. Jag, Karin, är på mitt hittills största äventyr och gör precis det som jag så länge drömde om. Det jag kunde ligga i sängen på kvällarna och rita och skriva ner vad jag skulle göra, hur det skulle kännas, om man skulle trilla över kanten när man passerat halva jorden. Jag kunde inte somna för jag tänkte på att få vara så stor och mogen att kunna åka helt själv till ett annat land för ett tag. Jag har alltid varit imponerad av människor som är bra på engelska, och det om något kunde jag fantisera i evigheter. Hur skulle det kännnas att vara borta från alla, från allt och bara se nytt för ett helt år? Jag var så imponerad av alla andra som gjort ett utbytesår, nu är det min tur! Och jag lovar er, jag ska se till att det här året blir till det hittills bästa i mitt liv! Starten har varit en bra början..
 
Tänkte bara säga det...
 
Karintantsvea