Bussresenären

Jag är ett nyfiket bussbarn som gillar att iakta och observera människor. Idag på vägen hem från skolan satt jag således på bussen och hade den ultimata platsen där jag lade märke till en man med papper och penna i högsta hugg. Han hade en bok där "Verbformer" stod på omslaget och med jämna mellanrum skrev han ord som verkade poppa upp i huvudet på honom när vi for fram. Allt från: Kvarnen, bil, trafikljus, skylt och vägmärke till bok, flicka, Hej, tack o.s.v.
Jag gick förstås och satte mig bredvid karln och sade "Hej". Jag smäller aaaav vad glad han blev! Det är inte klokt, han såg ut som ett litet barn på julafton. MINST! :o Jag sade att jag tyckte att han var duktig och frågade om han ville ha hjälp, så han läste myhyhyyycket glatt upp alla ord han skrivit ned. Sedan började han läsa på skyltarna som vi åkte förbi, han var grymmare än grym! Forssjö. Toksvårt ord! Ujujuj vad vi skrattade åt det. 
Så var det med det. Bra grej! 
 
Nu har jag snart ätit upp ett halvt paket Brago-kex och druckit mig mätt på mjölk... Det bara blev så. Ska snart hoppa in i dushen och trampa in till stan där jag ska hänga med några fabulösa vänner, spela spel, äta marshmallows framför majbrasan och skratta så jag får kramp i magen. (brukar bli så när vi umgås) Låter som en bra valborg.
Kärlek! 

Bra dagar är bra

Wöw vilken bra dag det varit idag då! Me like!
Efter mitt studerande i skolan satte jag mig minsann på en bänk i solen med en glass i handen och tittade på film. Låter fantastiskt om jag får säga det själv. Och det får jag. Om jag haft instagram eller varit mer aktiv på ansiktsboken hade jag säkerligen lagt upp en fin bild och berättat för alla hur jag verkligen njöt och bara mös där för mig själv på bänken. Så hade jag fått några likes och kommentarer som: "Åh, vad trevligt". FAST, det hade varit en lögn, eller i alla fall förskönande av verkligheten för det faktum att man inte ser någonting av filmen i sådant ljus, blir bländad på alla sätt och vis och nästan får glass över hela datorn medan det småblåser lite kyligt i nacken så man blir alldeles ruggig, är en parantes av berättelsen jag i så fall låtit bli att skriva om..
Så jag struntar i inlägget och mår gott av min eftermiddag i motljuset utan likes och försköning. Fast jag tyckte i alla fall det var en jättebra idé att sitta där, och njuta av ingetgörandet i solen, även om det i verkligheten inte såg ut som en instagrambild. Faast hur mycket här i världen gör det egentligen..?? Glad tjej är jag, slutdiskuterat. 

Sedan har jag sett en bilförare som tecknade teckenspråk. Det har jag aldrig sett förut så det tyckte jag var himla tufft.
 
Och så har jag repat med symfoniorkestern som har konsert imorgon. Det kommer på riktigt bli väldigt bra tror jag. Ett kletzmer-band som heter Kandels Kapell kommer och lirar med oss, brutalbra! Det är en önskekonsert vilket betyder att folk har fått önska vad vi ska spela, så det blir en salig blandning av musikal, klassiskt, modernt, romantiskt och allt möjligt. Konserten är klockan 16, biljetter finns i dörrn, kom vetja! 

Glad påsk!?!!

Vi renoverar mitt rum. Det är tokkul. Eller alltså, det kommer bli ännu mera tokkul att ha rummet färdigt sen. Inte för att det är så värst aptråkigt att hålla på nu heller ;) Jag har tömt rummet i spurtgaloppfart och det har rivits tapeter, slipats, spacklats, rivits tapeter igen fast på riktigt.., damsugits, badats i damm, täckts golv, fikats och lyssnats på podcastar och musik. Spännande grejer vill jag lova! :)
 
Nu har jag damm ända upp i hjärnan och är mer än redo för lite smarrigt käk. Hejdå 
Fast juste, glad påsk på er! Idag kanske man snarare borde säga trälig påsk på er dock, för om man tänker efter så var det väl inte så väldans glatt en dag som denna för en himla massa år sedan, kan jag tänka!? Om det nu är så att man tror på det. Jaja, vidare till mina egna teorier..
I min värld spelar det absolut ingen roll vad man tror på, för vare sig man tror på det ena eller andra eller inget dera, så kom det med största sannorlikhet några högre makter till en filur vid namn Påskharen för suuuupermånga år sedan ungefär vid den här tiden på året. Högre makter, antagligen någon människa när jag tänker efter, viskade i harens öra att hen (mycket roligt med hen i detta fall, med tanke på den anglosaxiska översättningen..) hade superkrafter, nämligen..trummvirvel... -kunna lägga ägg- inte illa, woop woop! Självklart blev Påskharen glad och högst förvånad, men det kan inte ha varit lätt att både skutta runt och värpa ägg samtidigt alla gånger, speciellt inte med tanke på alla normer och jantelagar som troligtvis fanns även på den tiden, nej han blev med största sannorlikhet illa behandlad på grund av sin högst "ovanliga" talang. (Jag tror nog i alla fall att Påskharen var en han, det blir lite kryddigare "ovanlighet" då, med äggläggningen menar jag). Då tror jag minsann att Haren samlade ihop alla sina snälla har- och hönkompisar som alltid stöttade honom mot alla odds och sket i hur harar "borde" bete sig -och målade äggen i glada färger och fyllde dessa med snask. (snask- roligt ord btw). Sedan, när äggen var målade och fyllda skuttade Haren iväg och gömde alla ägg i människornas trädgårdar för att ödmjukt visa att han vågat ta vara på sin talang, att han med stöd från nära och kära vågat tro på sig själv och nu ville visa sin tacksamhet. Då blev människorna så stolta och glada att de satte ihop en smaskig måltid med massa olika maträtter, och eftersom Påskharens favoritfärg var gul så pyntades allt möjligt med gula fjädrar, liksom för att stötta och hedra honom ännu mer (Påskharens hönkompisar var förståss gula dessutom, så det blev lättast så). Därför firar vi påsk, och det är glatt. Makes perfect sence. Så gick det till, Glad Påsk på er! Och heja Påskharen som vågade strunta i alla men och fast och dock och hmm och fniss och hånskratt bakom ryggen och framför nosen och höjda ögonbryn och och och och alla andra sånna skitfasoner.
 
Jag undrar dock om Påskharen hade fått sin superkraft innan Jesus dog. Synd annars, om karln missade allt äggletande i trädgårdarna och den goda maten alla år, innan han fick ett sådant abrubt slut menar jag. Skum grej, för hur mycket man än funderar och vrider och vänder på det kan vi ju aldrig riktigt veta.
Så summan av kardemumman, om man tänker efter så borde påsken vara (om man bortser från att det inom kristendomen typ är den största och viktigaste händelsen på hela året) en färgglad hyllning till alla som vågar gå mot strömmen, som vågar trotsa jantelagen. Och då menar jag inte jantelagen vi hade förr: stick inte ut, tro inte att du är något. Utan dagens jantelag: Stick ut, men se till att du gör det precis likadant som alla andra. Våga tro på dig själv, du kan bara du vill, men var realistisk och inse att du inte är ett dugg bättre än personen bredvid dig, du får å andra sidan inte mesa ihop dig och gå runt och tro att du inte duger alls, för det är bara patetiskt och jobbigt för omgivningen att hantera. För vi duger ju precis lika mycket allihop. Allihop, ja med undantag från de som krånglar till det så dant förståss. T.ex. de som älskar fel människor, eller de som är för gamla eller för unga, eller de som snopna tittat ner mellan benen och insett att de saknar snopp, eller de som helt enkelt klantat till det så dant att de beställde fel hudfärg redan från start. Dessa (med många många fler) undantag kanske inte riktigt duger alldeles precis lika mycket som alla andra när man tänker efter, fast de får minsann skylla sig själva.. 
Jag menar bara att Påskharen stack ut ordentligt och får än idag skit för- och blir ifrågasatt för att han värpte ägg som hare, såväl från kloka allåldrare och okloka andra. Jag menar, låt stackarn vara!! Lär från honom istället vettja! 
 
Så för tredje gången, om det nu må firas till minne och heder av Jesus död och hela den pillevippen, en egenaccepterad ursäkt till dietpaus, anledning att träffa släkten, få klä ut sig till söt kärring, måla maten, få ledigt från jobb och skola eller i hyllning av Påskharen och alla utstickare: GLAD PÅSK!