En vanlig dag på barnhemmet

Jag har ju helt glömt bort att berätta hur det går till här ju!!
 
Jag vaknar vid 5 varje morgon för att värma lunch till två av barnen, se till att de äter frukost och går ut med dem till bussen. Sedan lagas det flytande gröt till resten innan de far iväg de också. Efter det går jag tillbaks till sängs och sover några timmar till innan jag och hushjälpen Mansi går upp och diskar, med tvål i olika byttor på baksidan. Sedan brukar vi ta några kvistar och borsta den hårdpackade jorden runt huset för att snygga till lite och få bort allt hönsbajs. Ungefär här brukar jag ta mig en kopp te, som för övrigt smakar pepparkaksdeg!!!, och en banan eller lite flytande gröt. Borsta tänderna i buskarna innan det är dags för antingen lite armandspärling, vattenhämtning, tvättning eller bara chill. 
 
Vid 12-tiden lagas det lunch som stoppas i byttor. De minsta tjejerna kommer och hämtar dessa när de slutat, och går tillbaka för att ge till de andra. Då äter vi, tjejerna diskar lite innan vi börjar leka med någon boll, hoppa hopprep, sjunga ramsor, leka kurragömma eller vad som helst. Vid 4/5-tiden är alla hemma och vi gör lite läxor, läser sagor, ritar eller leker mera.  När det blir mörkt, sådär vid 7-tiden någon gång, går vi in och myser eller pysslar lite mera. Kroppskontakt och bara vara med varandra is da shit!!! Lite matlagning på det och sedan käk. Alla barnen ber innan varje måltid och nästan slickar av tallrikarna- såååå gott med mat!! 
 
Här går jag och tjejerna in till deras rum för att sjunga några sånger, be och kramas godnatt. Det är väldans uppskattat från alla parter kan jag lova! :D 
Mja, sedan går jag och skriver lite dagbok, diskar, torkar golv, tittar lite på nyheterna (vi har minsann en liten TV som fungerar ibland!), borstar gaddarna och kryper till kojs.
 
Nu ska jag leka. Ta hand om er och kramas mycket!!!
 

Hej och hå!

Oj, såg nu vad fint autokorrekt hade hjälpt mig med förra inlägget... ha.ha.ha.
 
Jag var i Nairobi city igår. Oj vad maffigt! Herre min ge vad med folk, snabba bussar, hälsande förbipasserare, poliser, fruktstånd med mera, med mera. Tuffigt! 
 
Jag har annars bara rört mig i de vanliga marknaderna, i slummen, där de flesta är. Det är också väldigt maffigt på många sätt! De vuxna vill gärna höra hur det är i Sverige, hur man äter med bestick, varför vi använder damsugare istället för skurtrasa (i form av en gammal, trasig tröja som sveps över golvet dagligen), om dushen verkligen finns och hur mataffärer egentligen fungerar. Vad ska man säga, snacka om att det är annorlunda än i lilla Forssjö.. Området där jag bor nu, jämfört med var jag kommer från, är som natt och dag. Det är häftigt! Ibland när jag står ute på gården och borstar tänderna i mörkret, eller tvättar kläder med en tvålklump i olika byttor, hämtar vatten i plastbunkar, plockar bland maten som ligger på sten/polerad- eller hårdpackad lera/vad det nu är-golvet i köket, kryper ner under mitt myggnät på natten, jagar ut hönor och hämtar nylaggda ägg i buskarna, borstar jorden med kvistar (det ska vara fint!!), sitter i solen och plockar majs från kolven, försöker träffa hålet i marken när jag ska få ut det jag tidigare stoppat i mig, eller lagar mat på en spis i form av stormkök varje dag- känns det som att jag är på camping. Det här är deras vardag, liv och självklara sätt att leva. Ganska rofyllt på många vis. Enkelt och vackert! 
Så klarar min hjärna av att hantera alla intryck den får- ganska ofta. Andra gånger ser jag andra detaljer, eller på annat sätt och får ont i magen och tycker att livet är för jäkla orättvis. Vilket extremhåll som är att föredra går naturligtvis att diskutera på många sätt! Men hjärtat tycker inte allt det får vara med om här borde vara okej. Inte när jag vet hur mycket jag själv får serverat på ett guldfat och tycker är så självklart. Jag vill inte tycka synd om dessa underbara männsikor, jag försöker att inte göra det utan istället se vad de har och hur tacksamma de är. Vi borde kanske dessutom tänka efter hur vi själva har det... Det går bra, men oj vad mycket det är för lilla hjärnan att hantera och analysera stundtals hahaha. 
 
Nu tänker jag äta lite ugali (vanligaste rätten vilken består av någon sorts mjölgreja ihopkokad med vatten :) ) med kål och sedan krypa till kojs och bli kvitt min lilla halsondhet. Kram på er och ta hand om varandra! 
  

Habari

Blogg-appen jag har I telefonen vill inte sammarbeta så värstanes, dessutom kan jag bara lägga upp mobilbilderna så jag får be om ursäkt för frånvaron av exklusiva bilder och uppdateringar... Jag kan lova att jag och flickorna tar maaassa bilder dock, så hakuna matata!

 

Nu tänkte jag berätta en liten inledande pygmébit av allt jag är med om. Har egentligen såååå mycket jag vill berätta om; små detaljer jag ser hela tiden, tjejernas ögon när de tittar mig I ögonen och ler, doften av mat, letandet efter omkringspringande honor, alla sanger och ramsor och tacksamhet för allt de har osv osv. Men jag vet liksom inte vad jag ska saga...

 

Jag har hur som helst 10 vackra flickor plus ägarnas 2 blodsliga barn att umgås med I åldrarna 4-13 år. Bara någa dagar innan jag kom fanns här 12 flickor till. Som ni alla antagligen vet är Kenya drabbat av hemska terrorattacker sedan länge och den senaste, I Mpeketoni skövlade over 60 liv!!  Dagen efter den senaste attacken kom militären till vår lilla gård och tvångstog de 12 flickorna som kommit hit från flyktingläger I norr. Nu är de tillbaka I lägren. I osäkerheten. Utan skola, utan mat, kläder, sina kompisar och kärlek från oss. Det skulle vara för deras eget bästa sades det. För militären ansåg att det inte var säkert att vara här. SKIT PÅ ER DUMMA TERRORIDIOTER OCH KORKADE MÄNNISKOR SOM TAR FLICKOR FRÅN SIN LILLA SÄKERHET!!!

 

De flickor som är kvar är sååå gosiga och starka, men det suuuuuger att förlora mer än hälften av sina vänner (det är ju inte första gången de minster någon de har kär..) så nu är närhet och kroppskontakt lite extra viktigt. De har alla varsin sang om de så ville, men de väljer att sova tre I en och samma 90-säng.

Det är så stort och fint att se dessa människor, De tackar för aaaaallt de har. Bra grej. Nu ska vi snart laga lite lunch och sedan ska jag gå till skolan och lämna den och lära mig massa skoj :)

 

Ha det så bra och kramas mycket!