IDAG ÅKER JAG

 
 
Wow, det är redan idag idag! Som jag har längtat, kämpat och funderat på den här dagen. Redan som plutt ville jag prompt åka till något land där min hjälp kunde komma till användning på något vis. Vi lever i en trasig värld, en totalt snefördelad vardagsverklighet där skillnaden mellan att få kämpa för ett mål mat om dagen och att ha groteska summor pengar i överflöd är ett stupid faktum. Det känns inte riktigt bra i magen det. Självklart vet jag att det skulle ta väldans lång tid för mig att på egen hand rädda världen och jämna ut alla orättvisor, MEN det blir tusan i mig inte bättre om jag inte börjar någonstans! Jag tänker börja här, idag, med en symbolisk handling, men förhoppningsvis även ett steg närmre en bättre värld för alla. 
 
Alla som gått gymnasiet under hyfsat modern tid (vet egentligen inte hur länge det funnits...) vet att man i trean får göra ett projekt. Man får göra precis vaaaad man vill, bara man dokumenterar ordentligt. Så himla roligt!!! Jag har länge tänkt att det vore häftigt att åka på en volontärresa som projekt, fast det var bara difusa drömmar.. När jag i höstas satt i möte med diverse lärare, politiker, rektor med flera så vill jag minnas att jag nämde att jag ville åka till ett land och arbeta som volontär i mitt projekt. Det gick då rakt inte sades det. "I och med den nya gymnasiereformen funkar det inte längre på det viset, nu ska det skrivas en rapport istället." Kul. En vetenskaplig dötrist rapport på en miljard sidor som förberedelse inför den verkliga skolan, universitetet. Det är den som verkar vara den, för oss omedvetna, egentliga anledningen till varför vi går i skolan i 12 år- så vi ska helt enkelt klara oss när vi pluggar vidare- för då ni, då blir det jobbigt. Matten du läser, pfff den kommer du inte ha användning för aaaalls i ditt vardagliga liv, och inte arbete heller för den delen (om du inte tänker bli matematiker), däremot kommer den behövas när du pluggar vidare. Jag som tyckte att projektet verkade vara en världsabra idé för ungdomar att få tummen ur rumpan och faktiskt testa och hitta på något de vill och drömmer om medan de fortfarande går i skolan och har den tryggheten bakom sig. Men äsh, nu hamnade vi på sidospår...
Det var i vilket fall som helst då jag bestämde mig för att åka precis nu. När jag fick höra att det inte skulle gå. Löjligt, det är klart det måste gå att använda sin resa i den där rapporten då på nåt vänster! Så jag ändrade om lite och sade att "det jag får ta del av på resan kommer bli mitt empiriska material", då gick det finfint :) 
 
Anledningen till resan är alltså att jag vill kunna hjälpa till där det behövs, förverkliga en personlig dröm och få ta del av barnens vardag. Dessutom kommer jag försöka skaffa mig underlag till rapporten som ska skrivas senare. Bonus! Jag tänker åka och vara en hjälpande hand och försöka bidra med min kärlek och kunskap, men jag har en stark känsla av att det kommer vara ett ömsesidigt möte. Jag ska försöka ta till mig och lära mig så mycket jag bara kan av de här barnen! :) 
 
Nu är det nära tihi, alldeles snart åker jag mot Arlanda och ska för första gången helt själv, utan någon organisation som står bakom mig, utan instruktionsbok för hur man gör, utan någon att hålla i handen och utan någon annan än mig själv att förlita mig på, åka på mitt stora äventyr. Jag tror jag har tänkt på allt som ska tänkas på. Jag är redo. Och jag är stolt. 
 
Ta hand om er och Karin-lycka till ;)


Kommentarer
Postat av: Camilla

Åhh, nu är du rädd om dig skitunge!! Jag kommer att vara dönervös innan jag hör att du är på plats och i säkert förvar. Så snabba dig nu, va! ;)

Puss, puss C

2014-06-17 @ 00:59:20
Postat av: Pappa

Hoppas allt gått bra! Hör av dig så fort du kan, vi vill höra från dig! KRAM

2014-06-17 @ 10:33:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: